Okej. Nu är begravningen över. Jag grät så att jag gick sönder. Pappas syster pratade gott om mor. Så bra. Kärlek. Far pratade fritt ur hjärtat framme vid kistan. Så bra. Kärlek. Jag grät och grät och grät. Och kände att jag gick sönder. Vet inte hur jag ska bli hel igen. Det är det jag ska jobba på en stund nu.
Ska verkligen fundera över mitt liv. Vill jag det här eller är det något annat. Ska lyssna på nån och tänka ett par varv extra.
Kram liten mor. Jag tror minsann att jag trots allt älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar