Feberhelvetet ville inte lämna kroppen. Maken kom över med en flaska vin och biljetterna till Lundell. Jag gick på pillrena från Amerikat och blev naturligtvis bättre. Tog på mig svarta fodralet och nätstrumpor. (Tänkte Uffe skulle få se något lite snyggt där ifrån sin stora scen).

Maken och jag promenerade nästan ända fram till Globen. (Sista biten taxi). Åt middag; biff,bearnaise och stor stark. Vi skrattade. Sen Uffe. Han manglade på i tre timmar, jag dansade till tre låtar, maken var nedstämd för att han avslutade konserten med "Det är folket som bygger landet". Jag var missnöjd med att han inte spelade sina örhängen. Vi drack vin och tittade på människor som fullständigt gav sig hän i galendans.

Vi åkte hem till mig (kommunalt) vi skrattade och pratade med våra medpassagerare. Vi spotifyade och somnade. Vi åt frukost och dottern hämtade maken, som måste jobba. Å vi släppte varsin brakskit.

Det där med brakskiten är inte att förringa, verkligen inte.