Jag är så himla liten..ibland.

Så gick dom, gästerna. Och jag är tvungen att gråta, inte lite utan typ storgråta. Vem fan vill vara ensam klockan två en nyårsafton. Inte jag. Jag är inte där än. När det är så djävla stort att kunna vara själv. Maken sa att han skulle sova över. Men han gick. Och jag grät. Och messade. Så maken kom tillbaka och sov. Jag vet. Jag är patetisk. Men jag är fan ärlig.