Sonen har rakat huvudet. Jag älskar att smeka hans skalle. Nu vill han pierca sig. Det vill inte jag. Nu vill han tatuera "mamma" över bröstet. Det vill inte jag. Han börjar blir luden på hela kroppen och växer om mig på längden. Nånting som är bra med det ludna är att det är en effektiv väckarklocka att dra i hans baklårshår. Han vaknar alltid då.
Jag älskar verkligen min son som med stormsteg börjar bli man. Jag anar att han funnit sin första kärlek. Hon är mörk och karg precis som hans mor. Lycka till min son.
2 kommentarer:
Så spännande, men jösses så jobbigt när dom blir så där stora så att man måste klippa lite navelsträng, usch, ångest.
Men det är väl så var sak har sin tid....
Sabina
Ja var sak har sin tid och det är skrämmande tyst i huset nu. Dotter i London och sonen på någon höstkamp i skolan. Tyst, tyst. Jobbigt, jobbigt.
Skicka en kommentar