Läser TrickyTrickys inlägg om mobbning, får en sådan klump i magen och kommer att tänka på min skolgång. Jag var en av de vidriga barnen. I mina skolor var det äta eller ätas. Jag åt och som jag och mina kompisar åt. Jag vet att mina systrar också åt! Det är någonting jag inte alls är stolt över idag.
Mor sa alltid med stolthet
- Det är aldrig någon som är dum mot mina döttrar.. (Hon frågade aldrig om vi var dumma mot någon...)
Nä tror fan det att ingen var dum. Dom vågade ju inte, jag slogs inte, men det gjorde en av systrarna. Jag var hård och kunde säga riktigt elaka saker. Jag bytte skola fem ggr under grundskolan och var på kollo 50 dgr varje sommar från det jag var sex år. Då gällde det att äta och inte ätas.
Jag undrar hur detta kunde gå mor förbi.
2 kommentarer:
Jag tänker inte säga att det var ok men jag kan också förstå att man blir hård av att ha det rätt så hårt omkring sig. Den ursäkten finns för en av sonens mobbare, den pappan är en hemsk person och jag är så säker på att han uppfostrar sin son med våld.
Det som är mer kränkande är på nåt sätt de här barnen vars föräldrar liksom gjort ett stort nummer av hur himla präktig hela dj-a familjen är. Du vet de där som har REGLER kring TV- och DATA-användning osv, såna som får mig att känna mig aningen undermålig, men aldrig mer ska jag känna så för nu vet jag vad det kan bli för slags ungar av sån uppfostran också.
Det är aldrig ok...
Kram maja
Skicka en kommentar