Bilen står på Arlanda och jag har därför åkte med kommunala medel under tiden maken varit i Toronto. Det funkar okej så länge så länge det inte är någon bekant på bussen på morgonen. Jag vill inte prata med någon vid den tiden, tyst och fint ska det vara.
Imorse var det en bekant på bussen. Hon bytte till och med plats för att vi skulle kunna sitta tillsammans. Hon frågar mig hur det är. - Bra säger jag naturligtvis. Sedan gör jag det ödesdigra misstaget att ställa samma fråga tillbaka. Det är nu det kommer….
-Inte så bra, xxx (sonen) är inne på sjukhuset för en smärre operation. Han har för trång förhud. (Vill jag veta…nej). Hon fortsätter han fick ju svamp och hade problem med hygienen. (Vill jag veta NEJ). Hon fortsätter berätta om hur hon försökt tvätta området (sonen är 15 år) och nu vet alla på bussen vad han har för problem. Hon mässar på om ärrbildning och andra grejor.
Jag tänker, ska jag helt enkelt skjuta henne här och nu? Stoppa min ena handske i hennes mun eller bara snitta hennes stämband.
Jag gick av bussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar