Imorse var jag på frukostmöte på RMI Berghs. Kommunikation var temat. Intressant.
Föredragshållaren pratade en stund och bad oss sedan att två och två diskutera vad vi hade problem med när det gällde att kommunicera våra budskap. Detta för att vi senare skulle dela med oss i den stora gruppen. Vi var väl ca 100 personer.
Jag vände mig till min bordsgranne och presenterade mig. Innan jag ens hann säga var jag jobbade, svarade hon
- Ja, jag har ingenting med det här temat att göra egentligen. Jag bara lyssnar. Jag håller på med konst. Jag har inget att tillföra.
Samtidigt som hon sa detta började hon svettas okontrollerat(hur man nu svettas kontrollerat?) i ansiktet. Alltså det rann!
Först tänkte jag, vafan gör hon här!
Sen tänkte jag, vad modig hon är ändå, som trots att hon vet att det kommer rinna i hennes ansikte, går på ett sånt här möte.
Sist tänkte jag, att jag är så ofantligt lycklig att jag faktiskt kan föra en ganska hygglig dialog med för mig främmande människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar