Tre dagar i rad har pappa och jag ätit middag ihop. Han bara är. Smälter liksom in. Känner av tror jag. Tycker om honom mer och mer. Han har varit nykter sedan oktober.
- Jag har lagt det bakom mig - säger han.
Jag undrar varför han drack i 48 år! Mer eller mindre påverkad i 48 år. Han är riktigt trevlig när han är nykter. Jag behöver inte trippa på tå. Eller avleda eller uppmuntra. Jag kan bara vara i hans närhet och det är riktigt uthärdligt. Tycker om min pappa. Tror jag, lite bräckligt är det. Men en bra magkänsla. Det här blir bra. Vi pratar överkast, hållbarhet på ägg, TV-apparater.. Overkligt. Men mysigt.
2 kommentarer:
Så skönt att höra tycker jag. Bra, man måste jobba på en relation, det tar många år att ta sönder en, men det tar ännu fler att laga en.
Ja, pappa och jag får köra lite turbo. Men som det är nu finns det alla förutsättningar för att det ska bli bra.
Skicka en kommentar