På Fridays med Liten syster och Julia. (Nej Julia hade inte sina superkorta frottéshorts på sig, men hon skulle kunna. Grym kropp!) Det sitter ett par bakom oss som jag först registrerar som mor och son. Senare registrerar jag att sonen inte tittar på sin mor som det bör, en annan blick om jag säger så.
Det är då jag blir glad. Jag kopplar inte på aoutopiloten och tänker hur fan kan dom. Jag som den vuxna kvinna jag blivit gläder mig åt att två människor tycker om varandra. Oavsett ålder, kön, klasstillhörighet eller annat som ev. skiljer oss åt. Fantastiskt om vi människor kan göra varandra bara det minsta lyckliga. Mer sån´t, mycket mer sån´t!
4 kommentarer:
Och jag blir jätteglad av ditt inlägg, visst är det härligt om vi klarar av att vara precis så tillåtande, så öppna för livet och inte bara snabba att döma eller ha åsikter om hur andra lever.
Ja, det behöver inte vara så himla svårt egentligen.
Men eller hur, det ska ju inte spela någon roll, ålder=)
Nej, inte något annat heller. Så länge man gör varandra lyckliga.
Skicka en kommentar