Vårt officiella julfirande är över. Jag överlevde. Jag sa inget elakt på hela dagen. Vän och glad i mina nätstrumpor och skyhöga klackar lullade jag runt som en riktig julmor....
- Hur fan ska vi överleva, väste jag till min man!
- Jo gumman, strategin är att vi blir lite smålulliga. Då klarar vi av det - svarar mannen.
Sagt och gjort. När far kommer in genom dörren är det första han säger.
- Okej, jag är vit men det är helt okej att ni krökar!
Men allvarligt krökar, när sa man det sist. Krökar. Jo typ när man gick i sjuan och skulle köpa ut tre rigello. (Ja ni vet ju att jag är gammal!)
Mor var tyvärr för sjuk. Hon stannade hemma. Svärföräldrarna deltog. De är jättetrevliga, men för att vara ärlig är jag inte intresserad av vem som hade hand om kaffekassan på jobbet 1968! I tjugominuter..... Gha, sluta prata!!!!
Nu väntar vi in bästa kompisen Robert. Då blir det mandelsnäckor med yogurt och hjortronsylt. Fett och fint. Gymet har öppet mellan 10-16 imorgon så då hinner vi bränna lite.
Barnen blev glada över sina julkappar. Så bra! Varsin ny mobil. Gymkort. Hockeyskydd. Kläder. Pengar. Presentkort.
Min julklapp från mannen var ett kuvert där det stod - en trevlig överraskning som kommer när du minst anar det. (Han borde lägga till när du minst förtjänar det!) Undrar vad det blir?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar