Idag gjorde jag något så himla dumt. Jag dömde snabbt, koncist och utan eftertanke. Så dumt.
Kollegan i 40-årsåldern som liksom trevande säger att han separerat för ett år sen. (Jag har märkt att han har försökt tagit kontakt tidigare, sådär...alltså utan dejtperspektiv.) När han säger att han och sambon separerat säger jag, eller mer hör mig själv säga -
Men herregud, barnen är ju så små! (Jag vet... jag borde skjuta mig själv! men orden bara kom.)
Å fortfarande kan jag tycka att det är oerhört synd att man separerar när yngsta barnet är 6 månader. Då, om nån gång i livet, behöver man vara en unit som är gjuten i sten.
Jag ska mejla kollegan och be om ursäkt, så himla dumt av mig att inte lyssna klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar