sonen har gått ner sig i Wow-träsket. Sonen springer ut i köket och brer sig nån macka, springer tillbaka för att fortsätta spela. Han kan inte äta när middagen är serverad för att han ska spela. Rummet ser ut som en d-a svinstia. Jag känner mig faktiskt helt maktlös inför det här. Det här pågår all vaken tid när han inte är på bygget eller sina sporadiska besök i skolan.
När han gått ut gymnasiet blir det första för honom att hyra sig något rum någonstans.
2 kommentarer:
Känner igen alltför väl, det är ett ruggigt spelberoende som kräver radikala lösningar.
Helt maktlös när de är gå gång och ska levla upp sig. Nu nådde han 85 igår och var efter talbar. Helt hemskt är det. Enda positiva är att han hela kvällarna och nätterna pratar engelska och har blivit en hejare på det.
Skicka en kommentar