barnens farfar idag och jag fullkomligt gick sönder. Första psalmen och jag bara krackelerade. Hulkade och snorade och fulgrät. Det som höll mig uppe var att jag kunde vända mig om och se organisten i silverdunjacka som rockade röven av sig en trappa upp. Jag bestämde mig för att det var helt okej att sitta med ryggen mot prästen - ren överlevnadsinstinkt.
Träffade även makens ena kusin - en hysterisk kvinna som helt taktlöst tyckte det var okej att ha nån form av relationsdiskussion precis innan vi skulle inta våra platser i kyrkan. Jag är hudlös och kvinnan ifråga klev innanför min skyddsmur. Jag blir väldigt otrevlig då. Hon förstod att jag inte tyckte om henne. Maken försökte desperat säga att jag skulle sköta mig i allafall 30 minuter. Det gick inget bra.
2 kommentarer:
Åh Maja, ibland kommer sorgen ut där den egentligen inte uppstår. Men fyfan för okänsliga människor.
Kram och Gott Nytt År !
Precis så är det. Kram och Gott Nytt År på dig. Låt oss ta hand om oss 2011 och inte omge oss med skitstövlar. ;)
Skicka en kommentar