Min mamma dog för snart två år sen. Ni som följt vet att det var i samma veva jag började skriva. Hur som. Min mamma var alkoholist, men när hon var nykter var hon en bra mamma. Min mamma var väldigt vacker som ung innan hon blev sliten som alkoholister alltid blir. Hårmodell och så. Hon fick gå in gratis på Nalen för att hon var blond och hade bruna ögon. Hon jobbade som damfrisörska på NK, det var hippt som fan och hon tjänade mer än varuhuschefen innan dom lade om frissornas bonussystem. Då blev det inte fett längre.
När min mamma skrev något så blandade hon alltid gemena och versaler och lutade texten åt fel håll. Såg märkligt ut. Men det var mamma på något sätt.
Hon smygåt godis, hon hade alltid dajm och en påse bilar i skåpet. Senare blev det vin som gömdes i skåpet.
Min mamma älskade Elvis, Mahalia Jackson och Miriam Makeba. Hon brukade öppna en flaska vin och spela Elvis och måla naglarna. Min mamma hade alltid långa välvårdade röda naglar.
Vad vill jag komma med det här då. Bara att jag saknar henne som satan. Trots att hon var skitjobbig när hon var full och gjorde idiotiska grejer och man aldrig kunde räkna med henne på något sätt. Jag saknar att hon ringde mig på jobbet och sa
- Det är bara jag.
Jag svarade alltid.
- Det är inte så bara.
Jag saknar henne och jag är djävligt förbannad att hon är död. Å att jag aldrig hann prata med henne om hur hon egentligen tänkte när hon söp bort sitt liv.
6 kommentarer:
Ja jag kommer ihåg då din mamma gick bort, sorgligt. Sorgligt oxå vad alkohol kan göra med människor. Bra att du har din blogg så att du kan få skriva av dig det här, att du är arg för att du inte hann reda ut detta och att du saknar mamma. Klart du gör, det är ju mamma liksom.
Kram på dig Maja.
Jag är inte längre arg på henne, vilket känns skönt. Nu saknar jag bara. Känns lite bättre faktiskt.
Kram kram Sabina. Hoppas du haft en skön helg.
Jag har följt din blogg ett tag och tänker extra på dej nu. Jag har ingen blogg själv ännu men snart kanske.
((Kram))Cornelia
Kul att du läser Cornelia och tack.
Förstår dig. Livet liksom bara tickar på när allt är som vanligt och man ställer inte så många frågor. jag hoppas att din mamma och min pappa kanske tar en sväng om tillsammans i himlariket. Kram till dig.
Det gör dom säkert. Min mamma var en djävul på att dansa. Kram
Skicka en kommentar