Igår var vi maken, SDB, bästa vännen Bäste Rupert och jag på Hovet och såg Djurgårn äta Linköping. Gillar.
Där mötte vi den goda, goda vännen från förr. Han som varit gift med äldsta vännen Tone Tuck men som har en ny kvinna vid sin sida nu. Storspove berättar att han valde ett nytt liv för tre år sedan, han tackade nej till alkoholen (som alltid varit en centralfigur i spoves liv). Han ser lycklig ut!
Vi pratade i periodpauserna, då slår det mig. Inget finns kvar. Inget.
Bäste Rupert skiljde sig för tre år sedan. SDBs Roger hängde sig förra året. Jag och maken skramlar. Tone tuck och Storspove är ett minne blott. Var det så här det skulle bli? Alla går vidare och hittar nya saker i livet. Och liksom bara lämnar bakom? För ett ögonblick drabbades jag av tung sorg där på läktaren.
Den fick inte sätta sig fast. Jag tillåter den aldrig att göra det. Så vi fortsatte hem till Rupert för att kissa den jätte, jättestora hunden Grim. Vidare till greken på söder. Känns så härligt moget att kunna spontanäta alla fyra utan att någon har några barn. På greken talade vi bl.a om våra bräckliga mammor. SDB. Rupert och jag har alla mammor som dött. Makens mor har fått alzheimer, vi skrattar och säger att hon bara fått diagnosen nu. Sjukdomen har hon haft i alla år, eller var det någon annan bokstavsjukdom. (Jag älskar min svärmor, tål att tilläggas här)
Vi pratar avancerad sex och diskuterar vad som är våldtäkt. Rupert säger att vid sina två senaste sextillfällen så har kvinnorna uttryckligen sagt att det var skönt att det inte var porrfilmsex. Vi konstaterar också att det inte borde vara så svårt att kunna vara halvhyggliga mot varandra i alla situationer.
En trevlig kväll blev det och idag ska vi pula i min futurelägenhet to be.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar