Jag läser gammal mailväxling mellan liten syster och mig. När mamma skulle dö och liten syster var i New York. Jag läser och börjar gråta på jobbet! Annorlunda och väldigt opraktiskt i det jättestora kontorslandskapet.
Och nu ska hon åka till Spanien och vara borta i sju månader. Jag låtsas inte om att hon ska åka, då finns det inte. Mamma, var hon nu är, Pappa i Palma och liten syster i Valencia. Och jag då… jag då!?
Känner mig jättemogen i den här frågan…
2 kommentarer:
Men åååå stackars...
Tråkigt men sant tyvärr.. ibland måste man ta itu med problemen och inte sticka huvudet i sanden. Verkligheten kommer ikapp en hur mycket man än stretar emot.. Du är starkare än du tror.. Kram
Skicka en kommentar