Som värsta hoppjerkan.... Jag är så glad att jag kan bli så kär! Tacksam. Också glad att jag avslutar när jag inte ser någon framtid. Min tillvaro jag har ordnat för mig gör att om någon ska in så ska det bara tillföra, inte gnaga på något vis. Den stora bullriga mannen fick således lämna tillbaka nyckeln. Han är arg. Jag är glad att jag inte rättar in mig i ledet någon mer gång. Ser samtidigt att jag är lite illa tilltygad av den hjärtlösa mannen som fick göra vad han ville under alldeles för lång tid.
3 kommentarer:
Du är stark Maja ! Det gör ont att vara det ibland men det går över.
Kram
Tack min fina vän. <3
Bra och starkt! Och lätt men svårt.
Skicka en kommentar